Jag har haft två veckors ledigt i bloggvärlden.
Ibland blir det så.

Nu står jag inför ett nytt år och jag är helt hundra på att 2012 bär med sig nya stora äventyr.
Häftigt!
Vi börjar vårt nya år i Ulricehamn.
Mamma fyller 50 på självaste nyårsafton och det firas med bamsefest!
Så det kan gå!

2012 börjar med en resa till paradiset.
Tre veckors nedräkning.
Thai. Bröllop, begravningsfest och vita stränder.
Det känns som en väldigt bra start!

GOTT NYTT på er, may the force be with us!


En favoritbild som avslut på ett gånget år!

Jag satsar mer och mer på miljön.
I Halmstad är vi väldigt dåliga på sopsortering.
Enligt mig.
Tänk om de kunde göra det lättare.
För är det svårt orkar eller hinner vi inte att slänga bananskal i en påse och plastförpackningen i en annan.
Precis som alla andra prylar ska allt ha sin plats.
Annars råder oordning.
Jag hjälper en liten vit på vägen.
En återbrukad burk för miljön.


Det luktar barbeque i hela lägenheten.
Visst är Pringlesburkar helt perfekta förpackningar?
Jag stoppar inte Jacob när han köper dem.
Han mufflar i sig chips på chips och jag får pyssla.
Han är glad,
jag är glad.
Moder Jord är glad.







Tre till vår lägenhet och två till julklapp.
Våra sorterar gamla batterier, nya batterier och trasiga glödlampor.

Nästa vecka är en spännande vecka för mig.
Den kommer utvisa en del av min, vår, framtid.
Jag ska bland annat till en konsult för att prata bokföring och budgetering.
Jag är redan nervös.
Florist.
Min dröm att öppna en affär kanske inte bara är en dröm så länge till?
Det är nästan så att jag vill springa och gömma mig.
Det kanske är bra som det är?
Jag kanske inte alls vill detta, egentligen, eller?
...
Jag är rädd för att misslyckas.
Men då är det bara att snärta till sig själv på näsan och säga:
Detta är vad jag vill, går det så går det och jag kan inget annat göra än att testa!
Utforska och ta nya vägar.
Livet är vad man gör det till!

Sicken känsla.
Framtiden..


Brudbukett/Tärnbukett

Mina gamla julkulor som jag hittade på scoutenas loppis för många år sedan.
Jag blir glad och ledsen.
Alla färger får mig att le.
Dessutom fick jag dem för ett bra pris minns jag.
Jag blir lite ner när jag tänker på all scouting jag missat och missar.
Jag kan inte vara med just nu då jag bara jobbar kvällar.
Men,
jag är alltid redo.
Alltid scout.

Jag, precis som de flesta andra, är fullbokad.
Ska jag inte sova så ska jag äta julbord, baka, införskaffa klappar eller jobba.
Det borde vara förbjudet med jobb i december.
Fullt upp med annat.
Så, pysselrummet står i denna månad i kaos.
Eller i ide.
Vissa dagar som idag så har jag fått klart en eller två små julpyssel.
Men det är kaos i mitt huvud.
Jag måste fixa julskinkan.
Fast det finns ju bara ett måste och det är att dö.
Allt annat är prioriteringar.
Så, jag måste prioritera skinkan, klapparna, städet och allt annat stök.
Ibland vill jag ändra prioriteringarna men jag är en traditionsmänniska.
Inte religiös men traditionsenlig.
Typ.
Jag förnyar gärna men inte allt.

Så, till Fabrikens Julklappstema blev det knapert med bilder.
Ändock pyssel.
Även om det mesta pyssel håller sig utanför pysselrummet.


Slaktade en tysk notbok.
Finare och mer lättförståeligt för mig.


Äntligen får jag nytta av all drivved jag burit hem.
Här med loppisfynd,
papperskulan,
nothjärtan.




En papperskula.
Inspirerad av Lis!


Favoritjulkulorna är upphängda i fönstren.
Tillsammans med stjärnor och annat rött.
Rött, rött rött.


Virkar en bärmössa.
Denna blir ett blåbär till V.
Hans sambo J ska få ett hallon.
Jag och Jacob får björnbär och hjortron, tror jag.
Vi blir Halmstads bärgäng!


Broderar på gamla handdukar.



Nu ska jag städa iordning lite.
Spisa lite.
Skriva affärsplan, mycket!
Sen ikväll blire belöning på Harrys.
Jobbarkompisar och vingar med aioli.
Jag måste tipsa om dagens musik med.
Maria Mena
Jag vill dansa med en sjal runt mig och bara andas.
Fina, fina.

Längtan!
Jag och min vän A har bokat en resa till Thailand i januari.
Om en och en halv månad.
Det är snart snart snart!
Som jag längtar.
Och stressar.
Jag behöver spara vartendaste korvöre.
Jag har liksom inte sparat något till detta.
Ändock, längtan!
Jag känner några thailändare och en av dem ska gifta sig med sin svenska man.
Vi ska alltså på ett riktigt thaibröllop!
Vad ska man ha på sig?
Hur beter man sig?
Ceremoni?
Jag har fått höra att ett vanligt bröllop där pågår i sex timmar.
Brudparet ska också sitta på golvet under tiden men eftersom det är västerlänningar med så får de sitta på stolar.
Spännande!
Dessutom är det två dagar före bröllopet en begravningsfest.
Brudens pappa gick bort för  fem år sedan och då är det tradition att ha en stor fest.
Två högtider som jag förmodligen inte kommer att få uppleva igen.
Jag myser i tanken..

Jag myser mindre när jag vet att jag ska vaccinera mig nästa vecka.
Dyrt och obehagligt.
Men vad gör man inte för fina minnen, en stor sol och palmer?


En snorkeltur i Grekland kommer inte vara något mot Koh Changs..

December är alltid fullproppad.
Maxad.
I helgen var vi först i Göteborg.
Julshopping och Liseberg.
Första gången för mig men jag tror att det ska vara snö för att göra parken rättvis.
Mys ändå.
I söndags var vi en dag på Asia spa i Varberg.
Rekomenderas varmt!
Tropisk regnskogsdusch,
saltbastu,
aktivitetsbassäng med massage för hela kroppen,
varmbassänger med utsikt över fästningen, staden och havet.
Frukter,
te,
qigong.
Efter några timmar var vi urlakade och lugna.

Idag har jag för andra gången sedan jag flyttade hemifrån putsat fönster.
När man bor nära havet så är alltid fönstren smutsiga.
Salta rutor.
Så vi brukar dra ner gardinen och låtsas som ingenting.
Dessutom när Berit och hennes vänner gör entré så blire inte bättre.
Så, lite julstädningen.
Plus att jag bakar en kardemummakaka som jag hittade hos Underbaraclara.
Kardemummadrömmar!
Jag. Är. Kär.
Kardemumma kan nästintill rädda världen.
Baka baka baka!


Bilden är lånad från Claras blogg.

Det tredje inlägget i "A blog with substance" som jag fick av Bo:bakk.

Jag ska berätta om när jag började tro på Andra sidan och mediumet Rose-Marie.
Jag har liksom alltid trott att det blir svart när jag dör.
Kolsvart.
Borta.
Det har alltid varit trams att tro något annat.

En dag hade min mamma varit hos Rose-Marie.
Hon bor mitt ute i skogen,
i ett rött hus,
på en kulle.
Drömlandskap.
Jag kan se hela Mariannelund från hennes kulle,
nästan i vart fall.
Herre på täppan.

Även om jag inte trodde på något medium så ville jag ändå höra vad mamma fått höra.
Nyfiken,
alltid.
Mamma ville inte berätta allt, hon sa:
- Jag vill berätta när jag är hos dig.
Nervositet.
Nyfikenhet.
Vad var det hon ville berätta för mig?
Lite fi jag ändå berätt för mig via telefon.
Om Doris, vår gamla granne.
Hon vaktade alltid våra får vid sjön.
Doris hälsade genom mediumet att hon tyckte om oss,
mig och min bror,
hon var glad när vi kom och hälsade på.
Sen fick jag vänta tills mamma kom och hälsade på.

Jag var på helspänn.
Jag hade på känn att det är något speciellt.
Vi satte oss vid bordet och mamma sa att en man kommit fram till henne hos mediumet.
Han hade svårt att andas.
Redan där visste jag att det var farfar.
Han hade KOL och var förlamad i ena armen efter en stroke.
Min farfar.
Han hade kommit fram till mamma för att han ville prata till mig.
Att han är ledsen att han inte fanns där på riktigt när jag behövde honom som mest.
Han vet vad som hänt i mitt liv.
Han är stolt över mig.
Han finns där jämt,
jag behöver bara fråga honom och han ska visa mig.
Och när jag behöver så får jag krypa upp i hans knä.
Som om jag vore sex år och han fortfarande levde.
Farfar gick bort på julaftonsmorgon 2005.
Redan innan mamma kom in för att berätta så visste jag.
Som om du redan sagt hejdå när jag sov, farfar.
På begravningen i kyrkan så blinkade några ljus i julgransslingan.
Jag tror att du ville säga att allt var bra nu.
Att du kunde andas igen och att du kunde använda båda händer när du spelade Svarte Pär.


Jag saknar min farfar varje dag.
Nu vet jag att han finns nära mig.
Alltid.
Var sjätte månad går jag hos Rose-Marie, mediumet.
Där kommer jag ännu närmare farfar och andra människor som gått bort i vår värld.
Där får jag tips och vägledning.
Där får jag värme.

Nu vet jag att livet inte tar slut här.
Och när mitt nått sin ände så finns farfar där och väntar på mig.