Jag har varit otrogen min blogg.
Jag har en annan vid sidanom.
När jag kom hem från min fina Thailandssemester tvingade min sambo mig att ta ett gravtest.
Tvingar tänker ni.
Ja, mer eller mindre.
Jag har en oregelbunden cykel.
Han visste tydligen något jag inte visste.
Stickan visade positivt.
I september ska jag bli mamma om allt går som det ska.

Så för att sortera mina tankar och få skriva av mig blev det en blogg.
En såndär lullig gravidblogg.
Förmodligen blir det att denna bloggen kommer i skymundan.
Förmodligen kommer den bli historia.
Kolla gärna in den nya,
lulliga bloggen.
KAPTEN BOMBUS
Fortsätter att pyssla men formodligen mestadels till Kotten i magen.


Ett blivande lapptäcke till Kotten.

Har jag varit trött.
Försökt att göra allt på samma gång.
Melissa kan förklara hon.
Jag har haft en lång paus här.
Delvis en underbar Thailandssemester.
Sen komma-hem-semester.
Hemma är ju alltid bäst!
Väl hemma så blev allting nytt och jag har haft en grej att fundera på vid sidan om.
Saker att skriva och tänka på.
Jag tänker att jag kommer säga vad det är i veckan som kommer.
Hoppas jag.
Cliffhanger.
Åh, vad jag älskar sådana.
Nej, men i det här fallet måste jag vänta!
Det är något fint i vart fall!

Jag bjuder på thaibilder sålänge!

Min vän A. sitter på fruosten på ön Koh Chang.


Jag och A. på snorkeltur.


Utsikt mot Koh Chang från färjan.

B. beställde ett örhänge till sen julklapp.
Kul att få ett uppdrag, annars blir det liksom inte av.





Sitter samtidigt och spånar på vad jag ska göra med mitt löv.
Jag har ångrat mig i mina val hela tiden.
Velig.
En månad kvar till deadline typ.
VELIG!

Nu blir det att städa in det nya året.
Det skedde vist inga mirakel i lägenheten vid nyårsskiftet.
Nåväl.
Hittade en städsida för att lära mig, oss, att hålla lite ordning.
Det är värt ett försök?

Jag har haft två veckors ledigt i bloggvärlden.
Ibland blir det så.

Nu står jag inför ett nytt år och jag är helt hundra på att 2012 bär med sig nya stora äventyr.
Häftigt!
Vi börjar vårt nya år i Ulricehamn.
Mamma fyller 50 på självaste nyårsafton och det firas med bamsefest!
Så det kan gå!

2012 börjar med en resa till paradiset.
Tre veckors nedräkning.
Thai. Bröllop, begravningsfest och vita stränder.
Det känns som en väldigt bra start!

GOTT NYTT på er, may the force be with us!


En favoritbild som avslut på ett gånget år!

Jag satsar mer och mer på miljön.
I Halmstad är vi väldigt dåliga på sopsortering.
Enligt mig.
Tänk om de kunde göra det lättare.
För är det svårt orkar eller hinner vi inte att slänga bananskal i en påse och plastförpackningen i en annan.
Precis som alla andra prylar ska allt ha sin plats.
Annars råder oordning.
Jag hjälper en liten vit på vägen.
En återbrukad burk för miljön.


Det luktar barbeque i hela lägenheten.
Visst är Pringlesburkar helt perfekta förpackningar?
Jag stoppar inte Jacob när han köper dem.
Han mufflar i sig chips på chips och jag får pyssla.
Han är glad,
jag är glad.
Moder Jord är glad.







Tre till vår lägenhet och två till julklapp.
Våra sorterar gamla batterier, nya batterier och trasiga glödlampor.

Nästa vecka är en spännande vecka för mig.
Den kommer utvisa en del av min, vår, framtid.
Jag ska bland annat till en konsult för att prata bokföring och budgetering.
Jag är redan nervös.
Florist.
Min dröm att öppna en affär kanske inte bara är en dröm så länge till?
Det är nästan så att jag vill springa och gömma mig.
Det kanske är bra som det är?
Jag kanske inte alls vill detta, egentligen, eller?
...
Jag är rädd för att misslyckas.
Men då är det bara att snärta till sig själv på näsan och säga:
Detta är vad jag vill, går det så går det och jag kan inget annat göra än att testa!
Utforska och ta nya vägar.
Livet är vad man gör det till!

Sicken känsla.
Framtiden..


Brudbukett/Tärnbukett

Mina gamla julkulor som jag hittade på scoutenas loppis för många år sedan.
Jag blir glad och ledsen.
Alla färger får mig att le.
Dessutom fick jag dem för ett bra pris minns jag.
Jag blir lite ner när jag tänker på all scouting jag missat och missar.
Jag kan inte vara med just nu då jag bara jobbar kvällar.
Men,
jag är alltid redo.
Alltid scout.

Jag, precis som de flesta andra, är fullbokad.
Ska jag inte sova så ska jag äta julbord, baka, införskaffa klappar eller jobba.
Det borde vara förbjudet med jobb i december.
Fullt upp med annat.
Så, pysselrummet står i denna månad i kaos.
Eller i ide.
Vissa dagar som idag så har jag fått klart en eller två små julpyssel.
Men det är kaos i mitt huvud.
Jag måste fixa julskinkan.
Fast det finns ju bara ett måste och det är att dö.
Allt annat är prioriteringar.
Så, jag måste prioritera skinkan, klapparna, städet och allt annat stök.
Ibland vill jag ändra prioriteringarna men jag är en traditionsmänniska.
Inte religiös men traditionsenlig.
Typ.
Jag förnyar gärna men inte allt.

Så, till Fabrikens Julklappstema blev det knapert med bilder.
Ändock pyssel.
Även om det mesta pyssel håller sig utanför pysselrummet.


Slaktade en tysk notbok.
Finare och mer lättförståeligt för mig.


Äntligen får jag nytta av all drivved jag burit hem.
Här med loppisfynd,
papperskulan,
nothjärtan.




En papperskula.
Inspirerad av Lis!


Favoritjulkulorna är upphängda i fönstren.
Tillsammans med stjärnor och annat rött.
Rött, rött rött.


Virkar en bärmössa.
Denna blir ett blåbär till V.
Hans sambo J ska få ett hallon.
Jag och Jacob får björnbär och hjortron, tror jag.
Vi blir Halmstads bärgäng!


Broderar på gamla handdukar.



Nu ska jag städa iordning lite.
Spisa lite.
Skriva affärsplan, mycket!
Sen ikväll blire belöning på Harrys.
Jobbarkompisar och vingar med aioli.
Jag måste tipsa om dagens musik med.
Maria Mena
Jag vill dansa med en sjal runt mig och bara andas.
Fina, fina.

Längtan!
Jag och min vän A har bokat en resa till Thailand i januari.
Om en och en halv månad.
Det är snart snart snart!
Som jag längtar.
Och stressar.
Jag behöver spara vartendaste korvöre.
Jag har liksom inte sparat något till detta.
Ändock, längtan!
Jag känner några thailändare och en av dem ska gifta sig med sin svenska man.
Vi ska alltså på ett riktigt thaibröllop!
Vad ska man ha på sig?
Hur beter man sig?
Ceremoni?
Jag har fått höra att ett vanligt bröllop där pågår i sex timmar.
Brudparet ska också sitta på golvet under tiden men eftersom det är västerlänningar med så får de sitta på stolar.
Spännande!
Dessutom är det två dagar före bröllopet en begravningsfest.
Brudens pappa gick bort för  fem år sedan och då är det tradition att ha en stor fest.
Två högtider som jag förmodligen inte kommer att få uppleva igen.
Jag myser i tanken..

Jag myser mindre när jag vet att jag ska vaccinera mig nästa vecka.
Dyrt och obehagligt.
Men vad gör man inte för fina minnen, en stor sol och palmer?


En snorkeltur i Grekland kommer inte vara något mot Koh Changs..

December är alltid fullproppad.
Maxad.
I helgen var vi först i Göteborg.
Julshopping och Liseberg.
Första gången för mig men jag tror att det ska vara snö för att göra parken rättvis.
Mys ändå.
I söndags var vi en dag på Asia spa i Varberg.
Rekomenderas varmt!
Tropisk regnskogsdusch,
saltbastu,
aktivitetsbassäng med massage för hela kroppen,
varmbassänger med utsikt över fästningen, staden och havet.
Frukter,
te,
qigong.
Efter några timmar var vi urlakade och lugna.

Idag har jag för andra gången sedan jag flyttade hemifrån putsat fönster.
När man bor nära havet så är alltid fönstren smutsiga.
Salta rutor.
Så vi brukar dra ner gardinen och låtsas som ingenting.
Dessutom när Berit och hennes vänner gör entré så blire inte bättre.
Så, lite julstädningen.
Plus att jag bakar en kardemummakaka som jag hittade hos Underbaraclara.
Kardemummadrömmar!
Jag. Är. Kär.
Kardemumma kan nästintill rädda världen.
Baka baka baka!


Bilden är lånad från Claras blogg.

Det tredje inlägget i "A blog with substance" som jag fick av Bo:bakk.

Jag ska berätta om när jag började tro på Andra sidan och mediumet Rose-Marie.
Jag har liksom alltid trott att det blir svart när jag dör.
Kolsvart.
Borta.
Det har alltid varit trams att tro något annat.

En dag hade min mamma varit hos Rose-Marie.
Hon bor mitt ute i skogen,
i ett rött hus,
på en kulle.
Drömlandskap.
Jag kan se hela Mariannelund från hennes kulle,
nästan i vart fall.
Herre på täppan.

Även om jag inte trodde på något medium så ville jag ändå höra vad mamma fått höra.
Nyfiken,
alltid.
Mamma ville inte berätta allt, hon sa:
- Jag vill berätta när jag är hos dig.
Nervositet.
Nyfikenhet.
Vad var det hon ville berätta för mig?
Lite fi jag ändå berätt för mig via telefon.
Om Doris, vår gamla granne.
Hon vaktade alltid våra får vid sjön.
Doris hälsade genom mediumet att hon tyckte om oss,
mig och min bror,
hon var glad när vi kom och hälsade på.
Sen fick jag vänta tills mamma kom och hälsade på.

Jag var på helspänn.
Jag hade på känn att det är något speciellt.
Vi satte oss vid bordet och mamma sa att en man kommit fram till henne hos mediumet.
Han hade svårt att andas.
Redan där visste jag att det var farfar.
Han hade KOL och var förlamad i ena armen efter en stroke.
Min farfar.
Han hade kommit fram till mamma för att han ville prata till mig.
Att han är ledsen att han inte fanns där på riktigt när jag behövde honom som mest.
Han vet vad som hänt i mitt liv.
Han är stolt över mig.
Han finns där jämt,
jag behöver bara fråga honom och han ska visa mig.
Och när jag behöver så får jag krypa upp i hans knä.
Som om jag vore sex år och han fortfarande levde.
Farfar gick bort på julaftonsmorgon 2005.
Redan innan mamma kom in för att berätta så visste jag.
Som om du redan sagt hejdå när jag sov, farfar.
På begravningen i kyrkan så blinkade några ljus i julgransslingan.
Jag tror att du ville säga att allt var bra nu.
Att du kunde andas igen och att du kunde använda båda händer när du spelade Svarte Pär.


Jag saknar min farfar varje dag.
Nu vet jag att han finns nära mig.
Alltid.
Var sjätte månad går jag hos Rose-Marie, mediumet.
Där kommer jag ännu närmare farfar och andra människor som gått bort i vår värld.
Där får jag tips och vägledning.
Där får jag värme.

Nu vet jag att livet inte tar slut här.
Och när mitt nått sin ände så finns farfar där och väntar på mig.

Nu har jag trixat ihop lite saker till helgens marknad.
Lite nya ekollonörhängen.
Några armband.
Och blåbär,
massor med blåbär och några snöbär.

Det är faktiskt ganska skönt att ha det färdigt.
Det blir så intensivt.
Nu kan jag fortsätta med alla andra projekt.
Jag ska försöka fokusera på lövet.
Och batteriholkar.
Och julklappar.

Tomten, jag önskar min handgjoda, hantverk och pyssel i julklapp.
Tänk om alla kunde ge saker de gjort själva?
Fina, fina tanke.

Igår satt vi instängda.
5 timmar.
Där satt vi på jobbet och visste att våra pensionärer behövde hjälp.
Jäkla Berit.
Träden föll som plockepin på vägarna och strömmen gick.
En galen kväll.
Nu sitter jag här och broderar på mina tovade ullbollar.
Samtidigt som jag klipper i papper och klistrar lite.
För många bollar i luften,
som vanligt.

Imorgon ska jag och Jacobs syster laga julgodis.
Det är den enda dagen innan jul vi är lediga tillsammans.
Dessutom kommer min vän A imorgon.
Vi ska planera en resa till Thailand.
Underbart!


Ostormig bild på elledningar.


Ostormig bild.

Jag har förresten fixat en liten butik hos Epla.
Jag blir aldrig kung.
Än sålänge är det ganska tomt där.
Det ska jag nog kunna ändra på!

Nu ska jag sätta mig ner under en godig filt,
lyssna på regnet mot rutan,
sätta på lugna listan på Spotify
och skriva min affärsplan.
STORT!

Jag har fått mer uppdrag med ullen.
Så roligt!
Mina små ullisar ska säljas på Ramnaparken i Borås nästa helg.
Därför är jag lite stressad.
Alla vakna lediga timmar går till att pyssla inför marknaden.
Spännande.
Tänk om inte en endaste liten boll blir såld?
Eller tänk om jag får beställningar?
Om jag bara hade fått veta några veckor tidigare så hade jag gjort lite större projekt att sälja.
Nåväl.
Jag gillar mina små ullisar.
Blåbären,
mistelbär,
snöbollarna,
stjärnbrodyren,
örhängen,
hjärtan med noter,
armbanden,
önskan om en God Jul.

Tillbaka till marknadsbestyren jag gå.

Jag har ägnat en ledig dag åt ullen.
Ullen, ullen, ullen.
Den tar min tid men det blir så bra så!
Fast jag har kramp i armar.
Och tummar.
Det är som att rulla små små köttbullar.

Det blev en tripp till skogen också.
Insamling av grenar.
Till min idé för de vita ullbollarna.
Och blåbärsris.
Bollarnas näste.
Sen behövde jag fler ekollon.
Men.
Alla ollonen har börjat spricka.
Tråkigt för mig.
Det är en begränsad upplaga av ekollon jag har till smycken.
Men.
De ekollon som fanns kvar har börjat slå rötter.
Nu ska jag odla ekar.
Tänk.
I framtiden kanske jag har en stor ek där jag kan hänga upp en gunga?


Emmas, eller Stibban som hon kallas, idé och projekt för mig.
Dessa blå bollbär kommer att säljas i hennes butik i Göteborg.
Blåbär i ull!
Ull från en krav-gård, handfärgat och handtovat.
Det kan jg garantera.
Kolla in Emmas butiksblogg Rosornas rum!


Min påbörjade mistel i vit ull och notblad.




Ekollon med svans.
Mitt blivande gungträd.

Japp.
En skål med lite blåbär har jag fått ihop.
Jag vet inte va Emma tycker men jag tycker att det blev en bra blå färg tillslut.
Jag var lite orolig att det blev för lila.
Men na,
jag tycker att det blev blåbärsblå.
Och i många nyanser.
De Emma inte vill ha ska jag behålla själv!

Jag säger det åter igen.
Det tar tid med tovning!
Men oj så fint det är.
Och äkta hemgjort.

Kortfakta, som inte alla vet, om mig:

- Sover alltid med fötterna utanför täcket.
Det blir så jädra varmt annars.

- Äter nästan aldrig frukost.
Är för lat.
Jag behöver någon som dukar fram en buffé och sedan dukar bort.
DÅ är frukost gott.

- Tror på 'Livet efter döden'.
Ett helt inlägg framöver ska handla om min tro på medium, andra sidan och att Farfar fortfarnade finns hos mig.

- Jag drömmer varenda dag och varenda natt om min dröm, min egna butik.
Någon nära Halmstad som vill slå sig ihop med moi?

- Jag skulle helst vilja sälja bort vår tv.
Jacob är dock inte med mig i den tanken.
Helst skulle jag vilja sälja i princip sälja allt vi har utom det mest nödvändiga.
Jag vill inte ha masa materiella saker bundet till mig.
Pysselsaker hör dock till den nödvändiga delen.
Ukulelen också.
Vi hade kunnat leva på dumpsterfynd, loppiskläder och kärlek.
Men.
Jacob är somsagt inte med mig där.
Hans motto är: "Lycka är att äga skitmånga saker"

- Jag vill ha hund!
Men.
Jag hatar hundbajs!
Och jag hatar ännu mer att behöva plocka upp det.
Så voffsing får vänta tills vi bor på landet.

- Jag har en liten besatthet av vindkraftverk och ellednigar.
De är ju så fruktansvärt vackra och mäktiga.
Jag känner mig så liten och världen känns oändlig.

- Under mitt liv ska jag skriva en bok och en låt.
Massa idéer...

Ullen tog mer eller mindre hela min pysseltid.
Det ser så mycket enklare ut än vad det är.
Den ska tvättas,
sköljas ett antal gånger,
torkas ett antal timmar,
lägga ut lockarna en och en,
karda,
karda,
karda,
sen kan det tovas!

Sen har jag blivit inspirerad av Emmas uppgift, som hon gav mig,
så jag håller på att tvätta lite vit ull med.
Spännandeee!
Jag hoppas att jag kan få den fint vitt bara.
Får bajsar visst också,
på sin ull dessutom...


Sif vill vara med.
Alltid.
Överallt!


De ljusblå lockarna.
De mörkblå ligger på tork.


Sorry Emma, jag vill ha peruken för mig själv!

Alldeles strax,
när jag har tagit mig ur soffan,
så ska jag byta däcken på bilen tänkte jag.
Snart är det snorhalt och då vill jag känna mig trygg.

Sen blir det pyssel är tanken.
Fixa med ullen,
brodera,
skissa ner idéerna till lövet
och pilla ihop smycken.

Som grädden på chailatten så upptäckte Jacob att han är ledig idag.
Finfredag!

Ikväll blir det mat och mys hos vänner.

Dagens aktiviteter i bilder.
ENJOY.


Färgat ull.
Jag hoppas att det blir bra.
Problemet är att det så lätt tovar ihop sig i vattnet.


I en annan del av lägenheten.
Cyklamen har gått i ide.


Jag rensade bort all jord.
Tvättade rötterna.
Nu ska de få leva ett nytt liv i en glasskål.
Så läckre små rotknölar.


En gammal Pringlesburk, lite papper och en gammal tidning.
För att få ordning så måste man ha reda.
Lite mer organisation på våra saker kan vi behöva.
Så, en 'Gamla Batterier' blir toppen!

Efter en träff med hälsocoachen,
vilket resulterade i att jag behöver konditionsträna,
så gick jag till slöjd i Halland och hämtade ut ett löv.
Ser du löven för alla träd?
Jag har massa idéer hur detta löv ska bli.
Hmm.
Spännande!
För den som inte fattar vad jag ska göra med lövet;
Mitt löv tillsammans med 1999 stycken andra löv ska bli en utställning på Liljevalchs konsthall.
Nästa sommar blir det en tripp till Stockholmia minsan.

Jag ska uppdatera ordentligt om arbetet med lövet.
Åh!
Nu ska jag bara leta material!


Bild från Hemslöjden - Ser du löven för alla träd?



Ikväll blir det en spelning med Melissa Horn på teatern.
Hennes underbara röst och ett trevligt sällskap.
Fin kväll kommer det att bli.

Efter tvätt av massa ull,
vilket tog en jädra tid,
så fick jag för mig att pyssla ihop ett örhänge av fjädrar och ekollon.
Craving för ekollon helt enkelt.











Sen slängde jag ihop en liten bukett till J. och T. som har blivit föräldrar.

Jag har fått en award av 24seven by [bo:bakk]!
A blog with substance.



Superglad blir jag.
Tänk att det finns någon ute i landet som vill veta vem lilla jag är.

Awarden betyder att jag ska skriva 8 slumpmässiga saker om migsjälv.
Hmm.
Vad finns att förtälla?
Jag berjar helt enkelt med;

Vart kommer jag ifrån och hur hamnade jag i Halmstad?

Viktoria.
Född i Ulricehamn, i det sydsvenska höglandet.
Uppvuxen på en fårgård med föräldrar och lillebror.
På sommaren badade vi i kräftdammen, fiskade gädda i sjön eller byggde kojor i de gamla träden bakom huset.
På vintern körde vi pulka efter fyrhjuling, byggde snökojor eller bråkade.
Ibland jagade min lillebror mig med en kniv.
Ibland bet jag lillebror i armen.
Vi hade ett grannhus där det bodde andra barn.
Jenny var min idol, hon klarade allt.
Markus målade så häftiga riddarborgar.
Mikael och jag spelade alltid monopol efter de timlånga baden i dammen.
Och Daniel, han var som en låtsasstorebror.

När jag hade gått ur högstadiet var jag trött på Ulricehamn.
Alla visste allt om alla.
Jag kände mig lite för bra för att stanna kvar.
Jag sa att jag ville börja på Munkagård i Tvååker för att de hade en så bra skola.
Egentligen ville jag bara hemifrån.
Jag flyttade till elevhemmen på skolan utanför Varberg.
Första veckan grät jag hela nätterna.
Jag längtade efter familjen och tryggheten.
Sedan skrattade jag dessto mer.
Jag gick floristlinjen i tre år.
Vänner, ovänner, tårar och skratt.
Tillslut kom studenten och jag for hem igen över sommaren.
Jobbade på ett äldreboende.
Solen gick i moln och hösten kom.
Bodde hos min dåvarande pojkvän och hans familj utanför Halmstad.
Jag fick ett vikariat på hemtjänsten Tylösand.
Jag hade då aldrig varit i Halmstad innan.
Och vekligen inte Tylösand.
Där höll väl bara Gessle till?

Efter någon vecka tog det slut med pojkvännen men vikariatet fortsatte.
Jag tänkte att så länge jag har jobb så stannar jag.
Jag fick bo i bilen.
Alla kläder var fuktiga och det var kalla oktobernätter.
Några nättor sov jag hos en gammal kompis.
Sen lärde jag känna Martina som kom att bli min extramamma.
Hos henne, sambon och barn fick jag bo på soffan.
I en vecka.
Sedan ringde min barndomsgranne Markus och frågade om jag var intresserad av en källarlägenhet.
15 december flyttade jag in.
På riktigt flyttat hemifrån.
På juldagen, 25 december 2008, träffar jag Jacob.
Sedan dess har vi hunnit flytta två gånger.
Skaffat en katt,
två katter,
tre kattungar,
sålt fyra katter,
förlovat oss
och köpt alldeles för många bilar.
Dessutom fick jag fast jobb för några veckor sedan.

Så, jag saknar de väschötska skogarna och min familj såklart.
Jag saknar fåren,
dammarna,
sjön.

Nu letar jag och Jacob efter ett hus lite utanför staden.
Vi längtar efter garage,
hönor,
trädgård.
Lite mer frihet.


Jag på spexdag i 9an.
Jag var grym!


Mina gamla, för tjocka, sötsnosiga, skrutt-Smula som avlivades för en månad sedan.
Hon bodde hos pappa och bror då hon var van att kunna springa fritt och hon avskydde andra djur.
För den som undrar, nej det fanns ingen glass kvar.
Särskilt inte choklad.
Bara gott Smulangodis.


Jag och Jacob på en bergstopp på Korfu.

Stack iväg till Emmaus.
Som vanligt på lediga dagar.
Hittade en superfin adventsljusstake.
Jag digar att man kan fylla den med vad man vill.
Just nu ekollon.
Senare, godis?




20:-

Jag har fått ett uppdrag av min vän Emma.
Jag ska tova lite,
sedan säljer hon det.
Emma äger(!) en blomsterbutik i Göteborg som heter Rosornas rum.
För att göra det hon ville ha krävdes det att jag hittade blå textilfärg för ull.
Det kändes lätt.
Det var inte lätt.
Jag har ringt varenda färgaffär i stan.
Alla har textilfärg men bara svart, rött eller grönt.
Panduro hade ingen.
Inte Åhléns.
I n g e n .
Jag tänkte att den här dagen börjar ju bra.
Besviken gick jag mot bilen.
Myrornas låg på vägen och jag gick in för att tröstshoppa.
Längst in,
på en vit plåthylla,
bredvid konsoller och gamla beslag ligger..

..Nitors Allfärg.
Blå för ylle!

Ja, jag säger då det.
Var det meningen eller var det meningen?
Nu ska här tovas!

Tog en tur till Emmaus i förrgår.
Hittade lite smått o gått.
Julmarknaden var stor.



Formar till betong..


Hantverk.


Kristaller för att sprida energi i rummen.